Först och främst är jag otroligt tacksam över alla era fina kommentarer ni skänkt till mig. Betyder starkt!
Samt besviken på en person som påstår jag ljuger, hoppa inte på människa i frågan om du inte känner den. Då kan jag uttrycka mig något om dig
"Du har inte varit med om detta"

Del 2.
..Antingen till jag skriver så fort mellan är för att min hjärna glöder nu.
Fingrarna vill skriva snabbare än jag kan, så det blir många stavfel säkerligen!

Fortsättning..
När jag såg hans ansikte, hans ord..hans absolut sista ord.. Blev jag förstummad, hur vågade han ens säga så? Jag klev tillbaka och grät i min grannes famn.
En kvinnlig polis presentera sig, och ville veta vad som hänt.
..vad fan tror du? han har våldtagit mig! då bröt min ilska ut..
Polisen frågar mig hur? Hur kan ni komma med en sån dum fråga, hur?!
jag blev omtalad att åka in med ambulans till sjukhuset.
I väntan på ambulasen, snurrade tankarna kring allting. Det fanns så många tecken, varför såg alla andra det utom jag? Det är inte jag förstår än idag..
minuterna gick och jag minns jag kräkte jättemycket, av chock antagligen?
Ambulansvårdarna tog väl hand om mig, jag ville inte prata..Jag minns inte sp mycket just i det ögonblicket. Men chockad var jag!

21.00
Tankarna snurrade och jag kom in på akutmottagningen direkt, utan väntetid.
Dem ringde min mamma och berätta vad som hade hänt, men hon bodde så pass långt ifrån mig då, så hon kunde inte vara där på ett ögonblick.
Minuterna gick och jag hade mer och mer ont överallt. DÅ kom läkaren och två sjuksköterskor, dem skulle ta blodprover..samt undersöka mig..
Jag erkände direkt att jag tagit amfetamin någon vecka innan, och det var bra kag erkände detta enligt läkaren. Mycket bra och stark gjort!
En av sköterskorna kunde inte vara därinne. Så hon gick ut..

Medan den andra undersökte mig, frågade en polis ut mig lite saker..
Tusentals snabba frågor, men jag hade inte svar!!!! SUCK!!!

Runt 23.00
hade dem fastställt att jag blivit grovt misshandlad..

Käken och näsan var bruten, slag i ansiktet och kotor i ryggen hade flyttats.
Efter polisen rapport, gick läkaren och då kommer den andra sjuksköterskan in.
Jag frågade henne, varför hon gick? bara av en ren slump..
Hon berättade att hon hade själv en dotter, på 16 år.
Så hon kunde inte föreställa sig detta. Och jag förstår henne, jag sa bara..OK!
Men något som jag la och tänkte på att polisen rappoerterade inte en våldtäkt?
Så jag bad sjuksköterskan kalla in polisen igen.. Med små ord och svag röst frågade jag om han blir fälld för våldtäkt? Polisen log och sa, det blir han nog!
Vaddå nog?! Gör ditt jävla jobb?! tänkte jag.. hur kan du säga så?! du ska skydda mig.. jag somnade till och vaknade av det vackraste som fanns sen...

Runt 01.00

Vaknade jag av det finaste som fanns i mitt liv, min mamma.
Hon stod där, jag såg långt in i hennes ögon..Hon var så ledsen, så förtvivlad.
Hur hon kunde låta detta hända mig? Jag bad min mamma att sluta tänka så, det var jag som gjorde fel..vi grät..men det kändes så skönt, min trygghet!
min riktiga kärlek fanns bredvid min sida, och höll min hand..
läkaren kom och det kändes som ett främmande språk..
Röngtade hela kroppen, fick vrida och ha mig hela tiden. Vill bara hem till mamma och sova och vakna ur detta helvetet! Jag hade så ont i mitt vänstra knä att jag kunde inte andas imellan åt!
Efter några timmars med undersökning och vård, och spring mellan läkaren och polisen fann jag ro.. Och jag somnade..

Runt 08.00
Vaknade jag av smärta i benet, jag bad mamma kalla på läkaren.
Och läkaren undersökte mitt knä, eftersom jag hade så ont där?!
Läkaren konstalerade jag hade fått min knäskål "utsparkad" det hade flyttat sig 6 centimeter åt höger, det enda som kunde få mig att gå igen på vänster ben var operation..Eftersom jag hade så ont så fick jag operationstid snabbt!
Miniskskada, krossledsbandet gick inte och rädda, jag fick en metallskena i knäet som håller ihop knäet. Men dåliga nyheterna var att jag aldrig kan springa igen.
När jag fick det beskedet frågade jag doktorn, kan jag bli polis ändå?
Läkaren sa, med tillräcklig träning så kanske kan du bli! Vill du bli det?
Jag svarade med ett leende, jag vill sätta dit alla våldtäksmän!

Dagarna gick och jag fick äntligen åka hem..
Men när vi väl åkte hem bad jag mamma stanna vid i lägenheten som var avspärrad! Ringde mig vaktmästare och bad han öppna åt mig..
Jag hade svårt att gå och mamma hjälpte mig in i hissen, klumpen i magen fanns kvar..Jag vet inte varför jag vill inte dit egentligen..Hjärtat ville in dit..
När jag steg in i lägenheten, var det stökigt..Middagn stod och mögla.. Allt såg ut som en svartvit film..
Jag steg in i lägenheten och tittade runt omkring, jag kände ingenting inombords. Kände mig...död? Jag tänkte på allt som hänt..Allt det onda, samt all det positiva. Vi hade en del positiva saker, givetvis! Jag tittade på alla fotona, och log mot min mamma.. Nu är det över gumman, hon log som en sol..Så glad att jag klarade mig levandes ur detta.
Jag insåg jag hade ringen fortfarande på mig, och nu kommer ju en skilsmässa. Som 19åring, är det mycket kritik om det. Jag lade mitt fotoalbum på köksbordet, tillsammans med ringen..Sen tittade jag aldrig bak igen..
Jag åkte hem med min mamma..

Nu hade jag kommit hem till min mamma, där jag hörde hemma. Men hans pappa och mamma bodde 5kilometer därifrån, och när vi kom hem det första mamma gjorde var och åkte hem till dem. Och berättade vad deras son hade gjort..
Pappan trodde inte oss, han säger så gör inte min son..Din dotter har "anlitat" någon.. Vad är det för jävla snack?! Hur sjuk är du som pappa?! Men visst han försvarar sin son där.. hade nog vilket förälder gjort som helst..

Vi åkte hem, jag ville sova.. Men jag satte på min favorit film, Micke och Molle!
Åk mammas varma mackor och somnade med henne bredvid henne.
Tiden gick och det hade gått en månad utan någon resultat.
Jag orkar inte kämpa, jag var fortfarande svag. Vägde 37kg.
Hade gått ner 9 kilo till.. När jag träffade Jakob vägde jag 60kg..

Polisförhör efter polisförhör omgick i omgångar..
Mina bröder blev förhörda, och min största bror sa till polisen.
Vi är 6 st storebröder, sätt dit han annars kommer JAG döda honom!
Han har förstört min lillasyster!
Polisen tog detta allvarligt och min storebror "F" blev häktad!
Varför häktade dem frågar ni säkert? Han hade gjort brott innan..Tunga brott..

Efter några månader, kom pappret hem.. RÄTTEGÅNG! Jag skulle möta hans blick. Mamma sa jag kunde vara skyddad i ett rum, han kundeb ara höra vad jag sade.. Men jag vägrade, denna gången ska jag fan stampa på honom. Jag hade min mamma och ingen ska skada mig igen!

Rättegången ägde rum på vintern..November 2007..
Att se hans ansikte igen efter 7 månader, det slog blixtrar i huvudet och jag kunde inte titta på honom. Det var dags för mitt förhör..
Hans advokat frågade mig massa frågor, men en som fasnade i mitt huvud...
Du tog droger Jennah ellerhur?
Jag fick en chock, Jakob fick mig att prova sen ville jag vara med honom det e klart jag fortsatte då?
Hans advokad, Ok..Hur minns du så bra?
..Jag var tyst, HUR KAN JAG GLÖMMA ATT MIN LIVS KÄRLEK VÅLDTOG MIG?!
Sen ville jag gå ut..När jag fick lov att gå ut för jag började gråta..möttes jag av hans blick, han LOG den jäveln...Jag blev tokig och spottade honom i ansiktet..

Varför, jag vet inte? Jag blev så fruktansvärt arg att jag har skadat..

Rättegången fortsatte i några dagar, men jag ville inte vistas i samma rum. Så fick ett eget rum, man ansökte om detta hos åklagaren! och dem godkände det givetvis! Jag kände mig ful, ingen litade på mig mer än mamma..Jag kände en skam!

Rättegången avslutades, men fick jag något ut av det?
Domen kom senare, HAN FICK 2 MÅNADERS FÄNGELSE OCH SKADESTÅND 10.000:-
VAD FAN ÄR DET? Jag blev så arg..
Han hade våldtagit mig, misshandlat mig, slagit mig, förstört min framtid som polis..och han fick två månader?! Vad e det för rättvisa?
Vad är det för lag?
Jag försökte överklaga det..
Men samma resultat.. Efter domen ansökte jag om besöksförbud och de godkände det samt skyddtillsyn.. Men jag var fortfarande rädd..

Efter 1 år sökte jag ny id, och skyddad boende..

Godkändes!

 

"Sandra"

14 oktober 2010 20:37

Hej.
Jättefint, hoppas på ett utkast som godkänner din bok. Du kommer lyckas! Jag vet det, jag trodde på dig det gör jag nu också min vän. Älskar dig "Sandra i boken" ;)

sadbuttrueee

14 oktober 2010 20:39

Ja "Sandra, tack för du ställt upp och stöttat mig. Dessa orden har inte kommit fram förr. Tack! Jag e dig evig i skuld! Din vän i nöd och lust som vi säger ;)

 

ewa

14 oktober 2010 23:56

hej igen.
tårarna kommer iegn men av en annan anledning.
Att du har gått vidare att du har funnit ett bra liv med en ny man som du kan känna tillit till.
Tråkiga är att "vi" får stå ut med våra minnen och krämpor i hela vårt liv.
medans förövaren oftast får det lindrigt.
Jag är glad att du har din mamma so du kan stötta dig mot och att du har din vän "sandra"
Ja hoppas att du får ut din självbiografi som bokform för den blir lika gripande som "pojken som kallades det"
En fråga ditt ex såg att han bor typ 3 mil ifrån er nu.. Ser du honom någon gång?Går du omvägar då? är du rädd att möta honom?
Kramar...

http://fabianmamma.bloggplatsen.se

sadbuttrueee

15 oktober 2010 00:14

Jag har sett honom någon gång, och då kommer en klump..panikångest typ! Jag undviker vissa ställen och jag är inte så mycker omkring där han är. tusen tack för dina ord, jag älskar den boken och dem är superbra! tack för du följer min blogg, kommer mer! du ska ha en extra stor kram för ditt stöd!

 

moa

16 oktober 2010 12:07

Hej.
Du är en otroligt stark person som lyckats ta dig ur detta äen fast du forfarande kämpar. Jag förstår att det såklart är svårt att ta sig ur något sådant när man älskar någon och man vet nog innerst inne att det kommer att fortsätta såhär han kommer inte bättra sig men man vill ju hoppas att han gör det. Kärleken är otroligt stark och det är svårt att kontrolera den ibland. När jag går ute på gatan själv ibland så kan jag bli rädd att någon ska typ ta mig och våldta mig eller nåt.

 

ewa

18 oktober 2010 01:30

Hej känner igen det där.
jag går fortfarande stora omvägar från mitt ex om jag skulle se honom.. och då är det ändå mer än 20 år sedan detta hände mig.
Jag hoppas att min dotter aldrig träffar på en sån person när hon inleder ett förhållande för då vet jag inte vad jag gör..
Men den dagen den sorgen och jag har pratat med henne en hel del om det..
Kramar på dig..

http://fabianmamma.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Namnen som kommer finnas i min självbiograf kommer uppfattas som andra namn. Så namnen du ser här, finns inte. Dem heter annorlunda!JAG BER ER, LÄS HELA..OCH KOMMENTERA!JAG BER ER! OCH NI SOM BLIVIT UTSATTA FÖR LIKNANDE, ELLER PÅGÅR..VÄNLIGEN KOMMENT...

Detta är min berättelse om hur jag kunde smita från en sån ond människa, som lovade mig det mest dyrabaraste i livet, Kärleken... En lek för honom?Hemlig identitet..Denna bloggen handlar om misshandel, svek, slag,kränkning,påhopp,otrohet osv.Hur kund...